Sista mars

Igår var det tö men idag på morgonen är det snö. Det har fallit ner ordentligt mycket under natten. Jag gluttade först bakom gardinen men sedan tittade jag på riktigt, då såg jag hur landet låg.
Jag körde en sväng upp till Ormsta station på morgonen, trodde att tåget skulle stå där men det gjorde det inte. På vägen tillbaka mötte jag den blå Roslagsexpressen. Passerade därefter vårt nya bibliotek. Snart är det fyllt av böcker, av all världens visdom.
En ny anteckningsbok är nu inhandlad. Det blev en Moleskinekopia för 29 kronor på Rusta. Sidorna är linjerade. Egentligen hade jag velat ha dem blanka men man får inte alltid som man vill. Priset spelade förstås in. Kopian var en hundralapp billigare. Få se bara om anteckningarna nu håller samma klass. Troligen inte.
Sedan förra söndagen har vi sommartid; ljusare på kvällen och mörkare på morgonen men det sista tycker jag är marginellt. Det är ändå skapligt ljust vid halv sex.
Dagens namn är Ester, gårdagens var Holger. Sista mars 1949 inföll på en torsdag. Det vet jag eftersom jag är född dagen innan, alltså på en onsdag. Jag kan inte påstå att det känns något särskilt att vara född på en onsdag. Det är precis som vilken dag som helst.
Hela förmiddagen föll snön. Inne på Konsum stötte jag ihop med NB. Jag frågade när han skulle dela ut informationsbladet från föreningen om hur stor summa vi fick dra av på deklarationen på grund av samfällighetens gemensamma huslån.
Han svarade att han redan gjort det men att summan stod på hemsidan. Vårt blad måste ha kommit bort. Blad på villovägar (av John Steinbeck).
Där stod jag och såg dum ut. Såg dessutom att 200 gram kallrökt lax kostade bara några kronor mer än vad 100 gram gjorde på Lidl. Där blev man lurad igen. Kanske inte direkt lurad. Det är ju upp till var medborgare att hålla reda på prisläget för rökt lax i olika affärer.
I födelsedagspresent fick jag bland annat fyra trisslotter. På ingen av dem blev det vinst. Men det var roligt ändå.
I USA vann någon 4,2 miljarder kronor på en lott. Fick man den vinsten vore det fullt möjligt att gå ner till 80% i arbetstid.
Jag tycker att den här lördagen har varit bra, den har flutit fram på ett lugnt och fint sätt. Jag har bakat kanelbullar och stekt en picnicbog i ugnen. Till bogen åt vi kokt potatis. Vi hade också en sås, allt var gott.
Funderar nu på vilken bok jag ska läsa. Kanske blir det "Min kamp del II". Tidigare, för någon timme sedan, funderade jag på vilken engelsk stad huvudpersonen i "Lördag kväll och söndag morgon" av Alan Sillitoe, kom ifrån.
Rätt svar: Nottingham. Det är en industristad i industribältet, speciellt känd för sina cykelfabriker. Robin Hood kom därifrån liksom sheriffen av Nottingham. Han som spelade sheriffen i den klassiska Robin Hood filmen med Errol Flynn, var förresten Sir Basil Rathbone, han som också i ett antal filmer kongenialt porträtterade Sherlock Holmes.
Nu görs troligen inga cyklar i Nottingham längre men Sherwoodskogen finns förstås kvar.
Nymans i Uppsala har också slutat med cykeltillverkningen men Uppsalaslätten ligger som en fröjd för ögat.
Eftersom sista mars nu har övergått till första april vill jag bara tillägga en förhoppning om att inte bli lurad denna dag.
Men lurade blir vi förstås hela tiden för "sådan är kapitalismen, ingen hör en fattigs bön..."
Han hade nog rätt ändå, Fred.

Vårdagjämningen

Den äldre mannen i Ormsta går i rask takt längs vägen. Häromdagen stod han lutad mot en lyktstolpe och verkade ha det jobbigt. Tydligen rann nya krafter till.
På jobbet. Efter kaffet ger vi oss iväg. Det är alltid samma runda, den tar aldrig slut. Jo, snart gör den faktiskt det men det är fortfarande en hemlighet. Ett avslöjande kan få fruktansvärda konsekvenser.
Får äntligen möjlighet att se hela filmen "Biffen och Bananen". Stickan Berglund vinner inte sexdagars men hans uppfinning, ett revolutionerande nytt nav, visar sig hålla måttet med råge. Därmed vinner han direktörens dotter och får ett jobb på konstruktionsavdelningen. De tu levde lyckliga i alla sina dagar.
Jag gillar ordet "kökkenmödding", i en sådan ligger mycket dolt för världens ljus.
Snart är min anteckningsbok slut, jag måste skaffa en ny. Jag vet att jag skrivit detta tidigare men den här gången ångar inlägget av desperation.
Vi äter på restaurangen. I bakgrunden spelas signaturmelodin till TV-serien "Hem till gården". Det är en gråkall dag med en gnutta snö i luften. Vi äter rimmad oxbringa med kokt potatis och pepparrotssås. Till kaffet får man en tunn vetebrödsskiva, det räcker.
Vårdagjämning innebär att natt och dag är lika långa. Men är det så? En professor förklarar i radio hur det egentligen förhåller sig, jag förstår ingenting. Allt är mycket komplicerat. Det är som när en ytterst välbetald landstingspolitiker ska förklara för ett underbetalt sjukvårdsbiträde varför hon/han inte kan få mer pengar i pluskan. Komplicerat är bara förnamnet.
Isen har börjat spricka upp på Ullnasjön. Den gör det på vissa ställen. Snart är hela sjöns yta befriad från sitt kalla täcke.
Jag tycker att jag ser ett flyttfågelsstreck men det är bara lite smuts på bilrutan.
In på Lidl och köper mjölk.
Hem och äter kalvsylta med potatis och rödbetor.
Ljust nu till halv sju. Nästa vecka ljust till halv åtta.
En arbetskamrat sa under dagens promenad att man tydligt kunde höra hur vågorna slog mot den murkna iskanten, ett speciellt ljud uppstod då.
Det höll jag med om fast jag inte hörde något särskilt.
Jag var istället upptagen med att twittra om vårcyklister som var ute och rullade. En del körde Crescent, andra Monark. Av papper och bark, tillade jag men ingen uppfattade det lilla skämtet. Jag förstår nu till fullo att jag verkligen är en ensam människa som är ute på en de grå dagarnas resa.
Aldrig trodde jag att det skulle bli så.

Grå dagar

Förkyld. Eller också inte. Allergisk. Mot vad? Täppt i näsan helt klart. Måste använda en tians borr på kvällarna för att få in lite luft.
Ljusa morgnar. Och relativt varma. 3 till 4 plusgrader, stiger till uppåt 8 längre fram på dagen. Isen ligger dock kvar på Vallentunasjön.
Upplevde ett vårregn inne på Statoils biltvätt i Bällsta igår. Passade på att twittra om upplevelsen. Ingen händelse är för liten för att skickas vidare.
När jag köpte tvättbiljetten lämnade jag samtidigt fram mitt rabattkort. En stämpel fattades fram till gratistvätten. Såg då i split-vision att kortet hade gått ut, 31/12 förra året var sista dagen. Fick ett nytt som räcker fram till 2015. Då bör jag hinna.
Läste på gårdagens konferens upp en dikt som jag skrivit. Den inleds: Flyttfågelsflocken tar sikte mot norr, passerar vida slätter och djupa hav... Ingen reaktion. Kanske orden är för lama, kanske behöver hela konceptet skruvas till? Vem är innerst inne intresserad av flyttfåglar? Inte jag heller om sanningen ska fram.
Men i förrgår såg jag en avdelning gäss komma glidande i v-formation över himlen. På ledargåsens huvud satt Nils Holgersson. Genast skickade jag ut en notifikation via twitter, det här var ju sensationellt.
Bilen gick igenom besiktningen, inga fel. Jo, ett par styrstag var "på gång". Just nu ingenting att göra men jag bör hålla ögonen på dem.
Vi går en ny vår till mötes, dagarna känns härliga. Ingenting finns att oroa sig över. Så länge det finns nässpray finns det ingen nästäppa.
Platser att besöka i sommar: Sveriges lägsta punkt (i ett grustag utanför Kristianstad) samt Lackalänga, den sjunkna staden, även den belägen i Skåne.
Världen är ett äventyr och vi är mitt i den. Vi tar världen med oss dit vi går. Bäst att dra iväg. Vi ses i gnällbältet.

10 mars

Tillbaka till gamla jaktmarker, de fem höghusen i Roslags-Näsby Centrum. Byggda i mitten av 1950-talet. Då var jag där och tittade med morfar, minns en jättestor grop och fordon som körde fram och tillbaka. Det var tydligt att den moderna tiden kommit till köpingen.
Grått väder på förmiddagen, solsken lite senare.
Det mesta är sig likt bland husen. Fasaderna har fått en upputsning, likaså har lekplatserna snyggats till. Det som förändrats mest är affärerna. Här låg förr post, apotek, radioaffär, Ur & Guld, fotoaffär, konditori, blomsteraffär, bosättningsbutik och en liten tobaksholk som fortfarande finns kvar men nu med större golvyta.
Dit gick jag in och köpte en Harry Boy. Förhoppningsvis vinst. Tänkte tippa också men det blev inte av.
Klockan är 18.41. Mörkt. Inomhus VM i fri idrott pågår. Silver till Sverige i damernas höjd, en amerikanska vann.
Det är massor av namn som jag inte känner igen.
Funderar på att börja om igen när det gäller läsning av böcker. Slå upp "Fem stoppar spöktåget" av Enid Blyton och sedan fortsätta med W.E Johns, R L Stephenson och Jules Verne.
Glöm inte Curt Sang. Jag vet inte vem han var, ingen tycks veta. Han skrev böckerna om Kilroy. Glöm inte heller Sivar Ahlrud och Tvillingdetektiverna.
Will Claye, USA, hoppar längd. Missar medalj. Jag har aldrig hört talas om honom. Jag börjar bli gammal, jag förlorar minnet.
Jag skriver på Twitter att jag inte har någonting att säga. Det stämmer.
Gjorde tidigare idag en ugnsomelett, den blev för låg.
Allting är fel.
I det som var möbelaffär har ett kafé öppnat. Jag funderade på att gå in där men det slutade med att jag bara kikade in genom fönstret.
Fotoaffären drevs av herr och fru Moberg. Hon var danska, han hade skägg. Mest stod han i mörkrummet och framkallade, det var så på den tiden. Jag köpte min första kamera hos dem, en Agfa Isola I. Bra kamera, stora negativ.
Det var inget större fel på omeletten, bara i lägsta laget.
Efter Roslags-Näsby åkte jag till McDonalds och åt en ny sorts burgare. Flickan i kassan sa någonting om den men jag hörde inte vad hon sa, ändå frågade jag om.
Därefter hem och gjorde omeletten. Fyra ägg och tre dl. vätska. Viktigt med ett extra ägg. Inte riktigt bra ändå. För låg höjd. Men inget fel på smaken.
Min nya bok: "En hårding kommer till stan". Ännu är den inte skriven.
Kanske blir, vem vet.

Lördag

Lördag morgon, ut på vägarna.
Blir strax efter Skärholmen omkörd av en liten bil på vilken det står Märstas största pizzor.
Ringer till svärmor. Upptaget.
Vid avfarten Nyköping V finns en ladugård som är en exakt kopia av ladugården vid Tibble Gård. Denna revs på 1960-talet, kanske flyttades den hit.
Mina anteckningar har börjat bli en mani.
Ringer igen, allt är bra. Ja, jag är på väg.
Läste igår kväll dikter av Lars Norén: Dagbok, augusti - oktober 1975. Naket, avskalat men med vissa ornamenteringar.
I en annan av hans böcker finns en dikt om franska främlingslegionärer. Efter uträttat uppdrag sitter de och slappar.
Kör gamla Riksettan från Nyköping till Norrköping. Alltid roligt att göra en kulturgärning. Det stora gula huset mitt emot Kila Möbler, var en gång porrklubb men i smyg. En thairestaurang har också funnits där. Nu verkar det vara privatbostad.
Stavsjö Wärdshus ägs av kineser, det är aldrig öppet. Det har jag visst skrivit tidigare. Verkar som om vissa upprepningar inte kan undvikas.
Missar fundamentet till bron på vilken Nunnebanan gick. Enda järnvägen i Sverige som är uppkallad efter en fjäril.
I Norrköping står en kvinna och solar sig mot en vägg som är fylld av graffiti. Jag tror först att hon ingår i konstverket men hon råkar bara stå där. Hon njuter av vårsolen.
Göta Kanal är blott ett dike. Ur ett dike är du kommen, ner i diket ska du åter. Hemska framtidsutsikter.
Fantiserar om att Lars Norén står och liftar utanför Ringarum: "Får jag åka med, jag har börjat skriva dikter igen".
Det ska vara för den saken då.
Måste hinna till tobaksaffären och lämna in tipset. Kanske också V75.
En härlig dag. Under resan har jag tre gånger lyssnat på Mozarts Rekviem. Nu är jag inne på den fjärde, det är en ungersk inspelning.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Det ögonblicket har passerat nu. Köper en bit rökt medvurst inne på Hemköp. Smakar först på Westervikskorven men jag gillar inte smaken. Den påminner om en korv som är god i början men som för varje tugga blir mer och mer oaptitlig.
Snart är resan slut. Den upphör helt inne på Perkas Gatukök. Där står tiden stilla. En man och en kvinna köper varsin kebabtallrik men betalar var för sig. En ängel går igenom rummet. När den försvunnit ut frågar grillkocken vad jag vill ha.