Den äldre mannen i Ormsta går i rask takt längs vägen. Häromdagen stod han lutad mot en lyktstolpe och verkade ha det jobbigt. Tydligen rann nya krafter till.På jobbet. Efter kaffet ger vi oss iväg. Det är alltid samma runda, den tar aldrig slut. Jo, snart gör den faktiskt det men det är fortfarande en hemlighet. Ett avslöjande kan få fruktansvärda konsekvenser.
Får äntligen möjlighet att se hela filmen "Biffen och Bananen". Stickan Berglund vinner inte sexdagars men hans uppfinning, ett revolutionerande nytt nav, visar sig hålla måttet med råge. Därmed vinner han direktörens dotter och får ett jobb på konstruktionsavdelningen. De tu levde lyckliga i alla sina dagar.
Jag gillar ordet "kökkenmödding", i en sådan ligger mycket dolt för världens ljus.
Snart är min anteckningsbok slut, jag måste skaffa en ny. Jag vet att jag skrivit detta tidigare men den här gången ångar inlägget av desperation.
Vi äter på restaurangen. I bakgrunden spelas signaturmelodin till TV-serien "Hem till gården". Det är en gråkall dag med en gnutta snö i luften. Vi äter rimmad oxbringa med kokt potatis och pepparrotssås. Till kaffet får man en tunn vetebrödsskiva, det räcker.
Vårdagjämning innebär att natt och dag är lika långa. Men är det så? En professor förklarar i radio hur det egentligen förhåller sig, jag förstår ingenting. Allt är mycket komplicerat. Det är som när en ytterst välbetald landstingspolitiker ska förklara för ett underbetalt sjukvårdsbiträde varför hon/han inte kan få mer pengar i pluskan. Komplicerat är bara förnamnet.
Isen har börjat spricka upp på Ullnasjön. Den gör det på vissa ställen. Snart är hela sjöns yta befriad från sitt kalla täcke.
Jag tycker att jag ser ett flyttfågelsstreck men det är bara lite smuts på bilrutan.
In på Lidl och köper mjölk.
Hem och äter kalvsylta med potatis och rödbetor.
Ljust nu till halv sju. Nästa vecka ljust till halv åtta.
En arbetskamrat sa under dagens promenad att man tydligt kunde höra hur vågorna slog mot den murkna iskanten, ett speciellt ljud uppstod då.
Det höll jag med om fast jag inte hörde något särskilt.
Jag var istället upptagen med att twittra om vårcyklister som var ute och rullade. En del körde Crescent, andra Monark. Av papper och bark, tillade jag men ingen uppfattade det lilla skämtet. Jag förstår nu till fullo att jag verkligen är en ensam människa som är ute på en de grå dagarnas resa.
Aldrig trodde jag att det skulle bli så.
