Påskdagen

En stilla ro i Valdemarsvik. En inre frid.
Kallt väder på morgonen, nu har temperaturen stigit. Termometern visar +10 men det är förstås i solen.
På resan ner igår noterades att snömängden är större här nere än hemma. Fälten ligger vintervita, det skulle gå att åka skidor.
Jag hade ett par tillverkade av bröderna Sandström i Edsbyn. De hade vanliga bindningar, inga "råttfällor". De laggarna var stora och klumpiga, rena Gustav Vasa modellen. Men vår Gustav åkte ju inte skidor har jag läst, han gick på snöskor.
Jag drömde om att vinna en femmil och tränade hårt på åkrarna hemma. Sixten Jernberg var idolen. En riktig svensk skidkung med istappar runt käften och ett humör som fick folk att rygga tillbaka.
Men så vann han också guld, han var en demon i skidspåret.
Jag ville också vara en demon men blev det inte.
Påsken 1956 var ovanligt snörik. Våra gäster fick parkera bilarna nere vid gården och pulsa upp till oss. Då var det skönt att komma in i värmen och borsta av sig.
Tänk om jag tar fel på år. Var det kanske 1955 eller 1957? Jag var en grabb som alltid var glad, det är den allmänna uppfattningen. Så var förstås inte fallet. Jag tänkte mycket på min allmänna livssituation, varför den var som den var.

Varför var jag just här? Hur kom det sig?
Men för det mesta var jag förstås glad. Det skulle man vara. Den som tänkte för mycket blev sjuk.
Y putsar svärmors fönster, de blir blanka och fina. Jag ska gå ner till ICA och köpa fler ägg. De vi köpte igår har tagit slut. Rättare sagt, det är bara tre kvar och de räcker inte. Vi ska äta många ägg i påsk, det är nyttigt. Morbror Kalle åt en påsk arton stycken. Jag vet inte om han gjorde det vid ett enda tillfälle eller om det var uppdelat på alla fyra dagarna.

13.00 anträder vi resan hem. Nu är den mesta snön borta på gärdena , endast enstaka strängar finns kvar. I Norrköping kommer en spårvagn, det är inte ovanligt. Högre upp i Kolmården ser man bilar stå parkerade på andra sidan viltstängslen. Små skogsvägar leder dit. I bilarna sitter ensamma män som dricker termoskaffe och tittar på söndagstrafiken.

Antingen är det roligt eller tragiskt.

Svänger av E4:an vid Stafsjö som så många gånger förr. Hotellet ser tomt ut. Förra året fick vi veta att det övertagits av kineser. Kanske har de begett sig hem?

Stannar vid loppmarknaden i Jönåker. Köper bland annat några vykort. Ett är adresserat till Mia Mellander i Varberg och är poststämplat i Lund den 20 juni 1954. Det är en sommarhälsning som framförs. Frimärket kostade förresten 25 öre.

Resten av resan genomförs utan större utsvävningar. Man blir alltid glad åt att köra upp på Essingeleden och se Globen skina i eftermiddagsljuset. Det får oss att tänka på att vi inte är ensamma här i världen, en trösterik tanke. Kanske sitter de andra just i Globen och väntar på oss?

Men vi ska inte dit, vi ska hem. I morgon är en ny dag utsprungen. Det är annandag påsk och den har borgarna ännu inte hunnit ta bort ur almanackan.

Bäst att fira medan den finns kvar. En sista tanke bara:

Det här med arton ägg, kan det verkligen vara sant? Jo, det sägs så enligt familjelegenden. Jag får naturligtvis tro på historien för vem vill mucka med en sådan legend? Inte jag i alla fall.