Dagbok: måndag 30 juli

Uppfriskande regn under natten, nu uppehåll.
Filmjölk med frostflingor, smörgås med ost, det finns många sätt att njuta av livet. Tidningen, SvD, men jag har ju inte de åsikterna.
Tankar på Statoil. Försöker pricka 300 kronor men missar. Hamnar på 301,80.
På jobbet är folk tillbaka från sina semestrar. De är pigga och utvilade, dessutom sprängfyllda av nya idéer och projekt. Fast vädret har inte varit som eljest. Det är det inte annars heller.
Kaffe på krogen, gott och nyttigt.
Folkhemmet har nått sin fullbordan, jag vet inte vad jag menar med det.
Stieg Trenter imponerar med snitsiga boktitlar; Farlig fåfänga, Tragiskt telegram, Narr på nocken, Lysande landning, etc.
Vid bordet bredvid berättar en lunchgäst om hur han som ung åkte fast för mopedfylla. Traktorkortet var bara att glömma efter det.
Tillbaka på jobbet, dags för lunch. Ratar Enköpingslådan som ju är ett jäkla hopkok av förra veckans rester. Istället äter jag hemgjorda lammfärsbiffar. De smakar gott tillsammans med fetaost, tomater och gurka.
På eftermiddagen en utflykt till Lindholmen. Vi kör till vägs ände vid Skrikboda, vänder där och kör tillbaka. Sädesfält på båda sidor av vägen; råg och vete. Himlen är blå, säden är gul. Sveriges flagga träder fram.
Det verkar som om vinbärsodlingen vid Perstorp är nerlagd. Åtminstone illa underhållen. Massor av sly runt buskarna. Några själar går där och plockar. De har kommit till odlingen i en röd bil.
Jag fortsätter skriva på min roman Revolvermännen. Hela projektet känns meningslöst. Kanske vore det bästa att tippa det i havet.
Till IKEA efter jobbet. Framme 16.48. Fortsätter mot Netonet där fyra kulspetspennor inhandlas.Pris: 19 kronor, ett kap. De har gummi runt där man håller, fästet är fint.
Min danska penna och min tyska penna är borta, jag sörjer dem djupt.
Går in på McDonalds, tar en Big Tasty med artificiell grillsmak. Dricker äppeljuice. Lokalen är glest befolkad, jag trivs.
Kaffe på PREEM, därefter tillbaka till IKEA där varorna hämtas upp. Hem och plockar ihop ett skoställ och ett litet bord.
Dricker kaffe, borde inte ha gjort det. I säng vid 22.30 (ca). Somnar direkt som en slugger. Vi lägger dagen till handlingarna, stuvar in den i dokumentskåpet och slår igen lådan. Det känns skönt.

Till Norrtälje

Söderhall - Norrtälje. Avgång 10.27. Ny avgångstid 10.34. Väntar i värmen.
Blå dubbeldäckare kommer glidande. Fullt på övervåningen. SL-kortet tar inte först men chauffören säger efter några sekunder att det tog.
Färdas baklänges. En ringlande grusväg på höger sida, har sett den förr. Ställer frågan igen: vart leder den?
Överallt och ingenstans.
Tråkig motorväg, folk sover. Några pratar med varandra, skrattar. Andra håller i sina mobiler.
En klisterlapp ovanför en dams huvud: Nödutgång, emergency exit. Tydligen är det bara att slå ut rutan om någonting händer, skönt att veta.
Man sitter komfortabelt i bussen, färdas som i en dröm.
Ledinge trafikplats, 1 avstigande, ingen som kliver på. Därefter tillbaka på banan.
Banan = vägen, banan = frukten, det är accenten som avgör ordens betydelse.Vi talar ett kodat språk, obegripligt för de oinvigda.
Fler trafikplatser. CMFRY i graffiti på ett betongfundament, återigen ett kodat meddelande.
Stiger av vid busstationen. Ett yngre par frågar om detta är Roslagsstoppet. Tyvärr inte, de skulle ha klivit av där jag klev på. Bussen tillbaka igen.
Promenad genom Norrtälje. Porlande vatten i ån. Jag vet inte vad gatorna heter men plötsligt passeras Nils Ferlins staty. Han, värmlänningen, bodde i många år i trakten av Penningby. Dog på ett sjukhus i Uppsala 1961.
DC 3:an stod förr i stadsparken, nu uppe vid infarten. Det är samma flygplan, jag har läst på skylten.
Spiller kaffe på tröjan inne på Tösse konditori, det blir fula fläckar. Så här kan man inte se ut. Äter en ostsmörgås och en toscabit, läser DN. Knausgård förklarar varför Breivik blev som han blev, kanske är det så som han skriver. Breivik är en extremt narcissistisk person som alltid anser sig ha rätt men det är ju egentligen en beskrivning av mig.
Går in på Facebook med telefonen, berättar att jag är här. Genast kommer flera reaktioner i form av tummen upp.
Stannar till vid en fontän nere vid hamnen, försöker blöta upp kaffefläckarna. Lyckas nästan.
Tänker plötsligt på Côte d´Azur. Kommissarie Vesper Johnson i Stieg Trenters böcker, planerade en resa dit för att bland annat äta hummer americaine. Tyvärr gick planerna om intet, ett mordfall kom emellan.
Hummer americaine, tänka sig.
Går in på en pizzeria, beställer en Capriciosa. Dricker lättöl. Allt smakar bra.
Nästan inga människor på stan. Var är alla Norrtäljebor? Kanske längre ut mot kusten eller också har de åkt in till Stockholm. Bussar går var 15:e minut.
Sitter en stund på busstationen. En gång var den järnvägsstation. Jag dricker en Fanta. Bussen tillbaka avgår 13.48. Nästa går 14.03. Timmarna har snabbt passerat. Jag vill hem och fortsätta med renoveringen av hallen. Golvet är nu lagt, foder och socklar återstår.
Upp på bussen, ut på vägen. En dam stiger av vid Ledinge trafikplats. Det är faktiskt allt, roligare än så blir det inte.

Dagbok: tisdag 10 juli

Vaknar klockan 05.00. Somnar igen. Upp 05.45 (det är för sent). Katten ut.
Fil och flingor. Tidningen. Översvämning i Småland. Vissa delar, Mariannelund och Lönneberga, är helt vattenfyllda. Vallar har byggts men räddningstjänsten kan inte hålla jämna steg. Det är snudd på katastrof.
Spacklar lite på hallväggen. Sista täckpappen (easy cover) ska upp i kväll, tapetsering i morgon.
Iväg till jobbet. Såg inte den äldre mannen i Ormsta men jag var tidigare ute i dag.
Kaffe på jobbet. Därefter handla på Willys. Vi går ett gäng. Himlen är mörk men inget regn.
Reklam i kundvagnen; Felix tomatketchup sötad med Stevia. Vad är Stevia? Det är ett sötningsmedel som kommer från Paraguay. Växten heter Sötflockel.
Det är intressant att veta.
Har inte tid att jobba, vill hem till tapetseringen. Nytt golv ska också läggas.
Tråkigt att det är katastrof i Småland. I Tierp också. Vi har fått regn men inte de mängderna. Värmen är klibbig, ett åskväder skulle rensa luften.
Easy cover är ett fantastiskt hjälpmedel om man vill få släta, tapetserbara väggar. Spackling behövs knappast. Jo, på vissa ställen.
Ernest Borgnine är död, han blev 95. I början av karriären spelade han mest gangstertyper eftersom han hade det utseendet. Sedan vände det och i sin mest kända film spelade han en slaktare.
På eftermiddagen grillade vi vid Skavlöten. Nästan inga badgäster syntes till vilket var perfekt för oss. Jag åt två tjockkorvar och en "smalis".
Tillbaka på DC drack vi kaffe. Hem 16.00. Handlade på Lidl, bland annat margarin och gröna äpplen.
Läser just nu "Efter regntiden" av Erik Eriksson, den handlar om Vietnamkriget.
Middag: stekt potatis och prinskorv.
Fortsätter med Easy covern. Arbetet klart 18.15.
Häftigt regn men det går över snabbt. Flickan i kassan på Lidl sa: det ser ut att bli regn. Hon hade helt rätt. Vi är i de eviga regnens tid. Låter som en boktitel.
Men den har vi inte tid att läsa nu. Den slår vi igen och ställer tillbaka upp i hyllan.

7 juli

På den sjunde dagen slog sig vår Skapare ner vid Sveriges längsta sillbord på Storgatan i Valdemarsvik. Han kände sig lite trött efter allt arbete tidigare i veckan men sillen och potatisen smakade gott och drickat som serverades gick inte heller av för hackor.
"Smakade bra det här", sa han till en av de närsittande. "Vilken tur att jag uppfann sill, potatis och nubbe i onsdags".
På detta svarade den närsittande ingenting men sköt sillfatet och potatiskarotten närmare den gamle mannen. 
De gick sedan iväg tillsammans, troligtvis för att ta bussen till Gusum där en nattmacka väntade i en av bruksbostäderna.
Så kunde det ha gått till men gjorde det förstås inte.
Tina lagar mat på TV, hon verkar hemskt stressad. Allt går i flygande fläng, hon skär, hackar och strimlar med väldig fart. Pratar samtidigt.
Tina är från Skåne. Jag vet ingenting om Skåne. Jo, lite. Det var fint på Kullahalvön. Vi åkte tåg till Malmö och hyrde sedan bil. Passerade Höganäs och Mölle på vägen. Upp till Kullens fyr efter att först ha passerat en betalstation.
Just nu är vi i Valdemarsvik. Jag ser V-75 på TV. Hittills har det gått åt skogen. 0 rätt på 3 starter. Inga miljoner idag alltså.
Vi väntar på karnevalståget, folk strömmar till. Igår åkte vi hit via Enköping, Strängnäs, Flen och Katrineholm.
Kastrullhäxornas matservering mellan de två sistnämnda städerna, har lagt ner. I dess ställe har Vallagrillen kommit.
Hemskt matminne hos Kastrullhäxorna; fläsk i panna. Det slipper vi nu. Kaviarfisk fanns också, lät inte gott. Men potatisen var bra.
Köpte en bok på Hallings loppmarknad; "I vilda spår" av Sixten Jernberg. Han var en hård, obändig jävel som inte klev undan, han vek sig aldrig varken i timmerskogen eller i skidspåret.
Jag är likadan, jag är hård, obändig och viker mig aldrig.
På resan ner såg jag en äldre kvinna med rollator som böjde sig fram och luktade på några blommor på en buske, hon verkade njuta av tillvaron.
Jag tror att det var i Flen.
Det är roligt att åka de mindre vägarna, man kommer fram nästan lika fort ändå och man får se mer.
Y frågade om tågen slutat gå på järnvägen som löpte parallellt med landsvägen. Just då kom ett godståg. Det dundrade fram på Södra stambanan.
När någon pratar om trädgårdsväxter, säger jag alltid "buxbom", det är en trädgårdsväxt. Vi lär ha den hemma i vår trädgård.
Morgonen kändes osäker men nu fläskar värmen på. Det är klibbigt i luften. Man svettas. Polisen är här och kollar nykterheten, några glada gossar "åker dit".
Förut söp inte östgötarna så mycket, de har börjat med det nu.
En fråga ställs från balkongen: lever Marlon Brando? Nej, han är död.
Det blev inget på hästarna, de springer inte som man vill.
Östergötland hade tidigare ett omfattande smalspårsnät, av det återstår ingenting. Hit till Valdemarsvik slutade tågen gå 1966. Stationshuset står dock kvar. I en del av det håller sotningsbolaget till.
Vid hamnen såldes idag färsk fisk från en fiskebåt. Fisken kan aldrig bli färskare än så. I matlagningsprogrammet drog Tina upp en egen öring på fluga. Sedan sprättade hon upp den och hällde salt i kroppen. Hon lagade mat tillsammans med Lill-Babs. I Gordon Ramsays program tävlade rött och blått lag mot varandra. Blått lag vann. Priset var att få tillbringa en hel dag på en lyxyacht. Det röda laget fick städa i köket,
hela tiden skällde de på varann.
Sommaren verkar just nu strålande. Det talas dock om ett fruktansvärt engelskt oväder som är på väg, just nu ligger det över Nordsjön.
Att spela på hästar är värdelöst. Det ger ingenting. Det här var sista gången. Jag gör aldrig om det misstaget. Hädanefter får de springa som de vill.
Som avslutning vill jag bara säga: Sixten Jernberg, vilken kille! Ur spår, när han kommer. Han viker sig aldrig.
Inte jag heller, som sagt.