"Smakade bra det här", sa han till en av de närsittande. "Vilken tur att jag uppfann sill, potatis och nubbe i onsdags".
På detta svarade den närsittande ingenting men sköt sillfatet och potatiskarotten närmare den gamle mannen.
De gick sedan iväg tillsammans, troligtvis för att ta bussen till Gusum där en nattmacka väntade i en av bruksbostäderna.
Så kunde det ha gått till men gjorde det förstås inte.
Tina lagar mat på TV, hon verkar hemskt stressad. Allt går i flygande fläng, hon skär, hackar och strimlar med väldig fart. Pratar samtidigt.
Tina är från Skåne. Jag vet ingenting om Skåne. Jo, lite. Det var fint på Kullahalvön. Vi åkte tåg till Malmö och hyrde sedan bil. Passerade Höganäs och Mölle på vägen. Upp till Kullens fyr efter att först ha passerat en betalstation.
Just nu är vi i Valdemarsvik. Jag ser V-75 på TV. Hittills har det gått åt skogen. 0 rätt på 3 starter. Inga miljoner idag alltså.
Vi väntar på karnevalståget, folk strömmar till. Igår åkte vi hit via Enköping, Strängnäs, Flen och Katrineholm.
Kastrullhäxornas matservering mellan de två sistnämnda städerna, har lagt ner. I dess ställe har Vallagrillen kommit.
Hemskt matminne hos Kastrullhäxorna; fläsk i panna. Det slipper vi nu. Kaviarfisk fanns också, lät inte gott. Men potatisen var bra.
Köpte en bok på Hallings loppmarknad; "I vilda spår" av Sixten Jernberg. Han var en hård, obändig jävel som inte klev undan, han vek sig aldrig varken i timmerskogen eller i skidspåret.
Jag är likadan, jag är hård, obändig och viker mig aldrig.
På resan ner såg jag en äldre kvinna med rollator som böjde sig fram och luktade på några blommor på en buske, hon verkade njuta av tillvaron.
Jag tror att det var i Flen.
Det är roligt att åka de mindre vägarna, man kommer fram nästan lika fort ändå och man får se mer.
Y frågade om tågen slutat gå på järnvägen som löpte parallellt med landsvägen. Just då kom ett godståg. Det dundrade fram på Södra stambanan.
När någon pratar om trädgårdsväxter, säger jag alltid "buxbom", det är en trädgårdsväxt. Vi lär ha den hemma i vår trädgård.
Morgonen kändes osäker men nu fläskar värmen på. Det är klibbigt i luften. Man svettas. Polisen är här och kollar nykterheten, några glada gossar "åker dit".
Förut söp inte östgötarna så mycket, de har börjat med det nu.
En fråga ställs från balkongen: lever Marlon Brando? Nej, han är död.
Det blev inget på hästarna, de springer inte som man vill.
Östergötland hade tidigare ett omfattande smalspårsnät, av det återstår ingenting. Hit till Valdemarsvik slutade tågen gå 1966. Stationshuset står dock kvar. I en del av det håller sotningsbolaget till.
Vid hamnen såldes idag färsk fisk från en fiskebåt. Fisken kan aldrig bli färskare än så. I matlagningsprogrammet drog Tina upp en egen öring på fluga. Sedan sprättade hon upp den och hällde salt i kroppen. Hon lagade mat tillsammans med Lill-Babs. I Gordon Ramsays program tävlade rött och blått lag mot varandra. Blått lag vann. Priset var att få tillbringa en hel dag på en lyxyacht. Det röda laget fick städa i köket,
hela tiden skällde de på varann.
Sommaren verkar just nu strålande. Det talas dock om ett fruktansvärt engelskt oväder som är på väg, just nu ligger det över Nordsjön.
Att spela på hästar är värdelöst. Det ger ingenting. Det här var sista gången. Jag gör aldrig om det misstaget. Hädanefter får de springa som de vill.
Som avslutning vill jag bara säga: Sixten Jernberg, vilken kille! Ur spår, när han kommer. Han viker sig aldrig.
Inte jag heller, som sagt.
