Häpnadsväckande att de inte lärt sig sin läxa sedan förra året; man ska inte äta så mycket mat, man måste dricka lite också.
Själva åt vi en lagom midsommarlunch eftersom vi är "lagom-människor". Inga överdrifter för oss. Vårt näringsintag var precis det som Socialstyrelsen rekommenderar: fyra färskpotatisar, fyra bitar matjes, ett halvt ägg, en matsked gräddfil samt en fingernypa gräslök. Till det dracks folköl. Efter maten åts dessert. Vi ville gärna vara lite originella så vi tog jordgubbar med grädde. Till kaffet inmundigades en sockrad munk.
Det räckte. Sången och musiken från bryggan klarade vi oss utan. Skönast så faktiskt. Ja, det var en härlig känsla att få mota Olle, dvs. midsommardjävulen, i grind. Han gjorde sina försök men stötte omedelbart på patrull.
Igår sken solen över alla lycksökare och ränksmidare men idag är det som vanligt igen, det regnar.
Min nya roman "Revolvermännen", vill sig inte. Huvudpersonen är ute och irrar i 1950-talets storskog. På gärdet nedanför pågår en militärmanöver.
Jag vill inte säga mer nu för inget mer finns att säga.
Det är totalstopp i produktionen.
Min lilla Acer-dator har drabbats av Ubuntu. Det är ett operativsystem som har någonting med Syd-Afrika att göra och som fungerar alldeles utmärkt. Jag tycker bättre om Ubuntu än om Windows.
Nu regnar det igen. Nyss var grannen ute med soporna, hoppas han hann tillbaka in i tid.
Jag känner mig trött, gäspar hela tiden. Annat var det när man var i Paris och beskådade Eiffeltornet. Det såg man på långt håll, det gick inte att missa. Yngre var man också. "Där är Eiffeltornet", sa någon. "Ja, har du sett", svarade man upprymt.
Man var piggare på den tiden.
Fast Musse är det nu också. Mimi med. Pigg alltså.
Det var en speciell upplevelse att få stiga av tåget vid Gare du Nord. Det var en "hit-men-inte-längre" upplevelse eftersom detta var tågets slutstation. Vi måste kliva av, konduktören krävde det.
Alla främmande dofter kändes direkt i näsborrarna. Man andades in och njöt. Parisarna utstrålade vänlighet: "Idiot, se er för, ur vägen!"
Vi svenskar är inte sådana. Vi kan möjligen tänka dessa ord men aldrig uttala dem. Vi är på något sätt mer ärliga.
I Paris fanns en myckenhet av mat och dryck. Till exempel fanns entrecote, det var gott. Men de hade ingen riktig potatis, bara frites.
Jag hoppas att det regnar hela denna dag, att det blir en riktig rotblöta. I eftermiddag ska jag måla panelen i hallen. Vitt är beställt. Grundmålningen är redan gjord.
Världens sämsta film = "Som havets nakna vind" från 1968. Den innehåller mycket naket men nästan ingenting annat. Som handling till exempel. Och dialog.
Kanske finns det sämre filmer? De kan i så fall hittas på Voddler under fliken Cult classics.
Boken som filmen bygger på skrevs av Gustav Sandgren. Han var en av de Fem unga. Dessutom var han gift med Ria Wägner.
Dessutom spelade han fiol. Han var en livsnjutare, en livsdyrkare.
Igår åt vi dessutom några skivor rökt lax. På Konsum köpte jag två inlagda strömmingar men de var inte bra. De smakade konstigt.
Det finns en trend just nu att man ska äta så äcklig mat som möjligt, den ska helst smaka skit redan i käften.
Jag tror att vi snart kan lägga midsommardagen 2012 till handlingarna. Backhoppningen uteblev men sådana aktiviteter kan man förstås inte räkna med under sommaren. Årstiden kräver andra sporter som ägglöpning, säcklöpning och ringkastning. Den sistnämnda grenen var jag duktig i så sent som 1991, det finns dokumenterat på video.
Filmen heter "Året som gick - 1991". Kommenterade gjorde Hans Villius. Nej, så var inte fallet men det hade varit roligt om han gjort det.
