25 oktober

YBÄT. TÄBY. Min hemkommun. Nu känns den främmande. Det är nog jag som är främmande. Jag är som när "En främling kommer till stan". Det som fanns här förut finns inte längre. Det gäller förstås många platser. Ingenting är som tidigare. Det sjöng Lille Gerhard i "Siste mohikanen". Som grabb läste man förstås böckerna om den siste mohikanen med stor spänning. De skrevs av herr James Fenimore Cooper. Nu skulle nog dessa böcker upplevas som tunglästa på grund av det otympliga språket. Efter jobbet tog jag en tur till Täby Centrum. Där var det helt omgjort, centrumet hade blivit större. Jag minns fortfarande när jag första gången gick in i Täby C. Det var den 18 september 1968. Man kände att något stort hade hänt. Det hade det också. Sveriges största inomhuscentrum i två plan. EPA. Domus. Metro. Systembolaget. Rolins Järn & Färg (vem minns den idag?). Wåårdhs herrmode. Broddmans. Många år tidigare förekom Broddmans i Radio Nords reklam. Den glömmer vi aldrig: Broddmans, Broddmans, Broddmans ... varför säger du Broddmans tre gånger? Det är för att det är tre butiker ... osv. Livet flyter på i ett oerhört tempo. År läggs till år, det är fruktansvärt. Skrämmande. Gastkramande. Äh, inte så farligt egentligen, det ska väl vara så. Idag gick jag in i den nyöppnade Applebutiken. Mängder av MacBooks, Ipads och annat godis, stod uppradade i jättelokalen. Ett stort antal försäljare cirklade runt på jakt efter presumptiva kunder. Det verkade inte som om jag uppfattades som en sådan för ingen tog någon som helst notis om mig. Jag blev tittad rakt igenom, inga blickar fästes på undertecknad.Man fick på något sätt veta sin plats i tillvaron och den är ju längst ner om man inte vetat det tidigare. I SONY-butiken var bemötandet ett annat. Jag blev artigt tillfrågad om jag behövde hjälp när jag stod och kände på en silvrig Vaio. Det behövde jag inte, jag hade inte tänkt att köpa skönheten. Jag passade på att berätta för försäljaren att jag faktiskt ägde en Sony Vaio, låt vara fem år gammal men i alla fall. Jag sa också att jag i den datorn ersatt Windows Vista med Ubuntu 12.04 och att den spann på fint med det operativsystemet. Killen kände tyvärr inte till Ubuntu, hoppas att jag lyckades övertyga honom om dess förträfflighet. Svenska folket fick idag veta att prinsessan Madeleine förlovat sig med affärsmannen Chris O'Neill. De unga tu förmedlade själva budskapet via en "förlovningsfilm". Jag fäste mig vid att Madde inte riktigt verkade kunna hantera svenska språket. Har hon verkligen varit så länge i New York? Mr O'Neill berättade att han i sin tur gick på språkkurs i svenska, "det är svårt" sa han. Det är nog sant. Svenska är ett svårt språk. Men den unge affärsmannen har ju tiden för sig och säkert kommer han att under de kommande åren snappa upp många viktiga ord av vilka "pappaledighet" och "VAB" bara är några. Slutligen ska nämnas att President Obama och utmanaren Mitt Romney nu avslutat sina valdueller i TV. Initierade hävdar att Obama vann två och Romney en, den första. Det är dock ingen indikation på hur det kommer att gå i valet. Där kan det gå precis hur som helst. Noteras kan också att den första snön i Vallentuna föll med början 20.44 i kväll. Antagligen är det tunna snötäcket borta redan i morgon bitti. Att det kommer mer är det dock ingen tvekan om. Det kommer alltid mer av alla sorter och slag.

22 oktober

Måndag igen. Sjuk. Förkyld. Inget allvarligt. Hostar svart slem. Snorar. Det är en riktig höstförkylning. Men som sagt, inget att bli upprörd över. Bara låta den passera. Snart är den förbi. Kanske på onsdag. Jag brukar inte vara sjuk. Senaste gången var i december förra året. Strax före jul om jag minns rätt. Också då en förkylning. Nu är det många som drabbats. Jag torrhostar. Nyser. Fördel: man kan lyssna på klassisk förmiddag i P2. Allt jag skriver har röda streck under sig. Det är för att den amerikanska versionen av Firefox inte känner igen svenska ord och då tror att de är felstavade. Snart är jag färdig med Charles Bukowskis "Post Office". Den har varit fascinerande att läsa. Nästa bok är samme författares "Ham on Rye", en självbiografisk skildring. Han föddes i Tyskland men kom till USA som helt liten. Man har hittat en konstig sak på Mars som man inte kan utesluta har mänskligt ursprung. Hur har det gått till? Hur har den leken gått an? Om några dagar kommer ett snöoväder att dra fram över Götaland. Det är alltså så dags. Men snön försvinner samma dag, den har ingen kvarliggande karaktär. Bilden ovan är tagen i maj 2008. Vi letade efter Stora Kilsjön men hittade den inte. Den hade vandrat vidare precis som Lop Nor, "den vandrande sjön". Istället fann vi ett kalhygge. Vi hittade också en brevlåda som satt högt uppe i ett träd, på den stod "Air Mail". Livet är förunderligt. Man upphör inte att förvånas över dess bukter och finter. Som att höst övergår i vinter, det är konstigt. Det har aldrig hänt tidigare. Man förvånas. Jag är som sagt lite snuvig. Jag dricker varma drycker. Endera dagen funderar jag på att köpa en gammal hederlig filmrulle och sätta in den i Konican. Fortfarande säljs sådana rullar i Vallentuna Fotoaffär. Kodak och Fuji finns. 400 ISO. En helt annan känsla. Riktiga negativ. Vackra bilder. Det kommer att bli härligt. Men först måste förkylningen gå över. Även om den inte är så farlig är den ändå irriterande. Lika irriterande som de röda strecken under mina ord. Man kan ju tro att något är fel. Så är inte fallet. Allt är rätt, åtminstone det mesta. Eller tvärtom. Det beror på hur man ser på saken, som Tjorven sa. Eller var det farbror Melker? Jag minns inte, det var så länge sen. Snart är det vinter. Det är oerhört förvånande. Det är omskakande. Och med den omskakningen slutar denna betraktelse som skrivits i feberdimma. 37,2. Hur går man vidare efter det? Det går helt enkelt inte.

Måndag 15 oktober

Regn i natt, dugg på morgonen. Nu solsken av sällan skådat slag.
Tog 524:an till jobbet. Jag räckte fram remsan och sa att jag skulle till Arninge, "det går bra det", svarade chauffören och stämplade två kuponger. Trevlig kille.
Remsorna ska visst bort efter nyår, oklart hur det blir sen.
Så är det väl alltid?
Fortfarande en del sjukt på jobbet men vi täcker upp för varandra därför att vi har så mycket genuin snällhet inom oss.
Lördagens besök i Uppsala blev mycket lyckat trots att äppelkakan på Katedralkaféet var en aning torr. Har alltid trott att Katedralkaféet hette Domkyrkokaféet men det var ju fel.
Många turister vandrade runt inne i Domkyrkan, denna mäktiga byggnad i gotisk stil som invigdes 1435 men då hade man hållit på att bygga sedan 1270-talet. Lite lång tid kanske men så blev det också ordentligt gjort.
Hittade runt hörnet en affär för begagnade vinylskivor, köpte två LP med Miles Davis. Massor av annat intressant fanns.
På eftermiddagen idag besökte vi Isättra gruva i Åkersberga. I den bröt man fältspat fram till 1945. Sedan blev den beredskapslager för flygbensin.
En dörr stod halvöppen, det gick att kika in. Klottrarna hade förstås varit där. Tunga vattendroppar hördes falla mot betonggolvet.
Kan inte säga annat än att det var ett intressant utflyktsmål.
En 1500 meter lång tunnel lär finnas mellan Isättra och hamnen i Flaxenvik. Entusiaster har försökt ta sig igenom den men stoppats av en cementvägg efter cirka 200 meter.
Sent hem efter teaterbesök inne i Stockholm. "Autist javisst" hette pjäsen som spelades på Teater Tre på Rosenlundsgatan. Söder är ändå alltid Söder; det folkliga, det festliga, känslan av att alla är en enda stor familj och så vidare.
Tog T-banan från Zinkensdamm, därefter buss 610 från Danderyds sjukhus. Hem i regnet (för det hade börjat igen). Men jag var ändå glad för därhemma väntade "Post Office" av Charles Bukowski, uppslagen och redo för nya läsäventyr.
Släckte lampan 23.20, en lång dag hade gått mot natt. Och nu gick den vidare.

Höstdag

Mo Yen har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. I sina böcker skriver han företrädesvis om landsbygdens folk. Han kanske är något av en kinesisk statarförfattare? Till utseendet är han enastående lik den store rorsmannen, Mao Zse-Dong, som ju också var en skrivande människa. Många dikter flöt ut från dennes penna, bland annat några som föranledde Phil Ochs att ställa frågan: "Är detta verkligen fienden?"
Det är en bra fråga. Vem är vän, vem är fiende?
Positionerna kan ändra snabbt.
Vi har kommit längre in i hösten. Varje dag singlar nya blad ner från träden och bildar en matta. Och för de som är inne i indisk mystik bildas ett mantra.
Jag har nu kommit en bra bit in i "Post Office" av Charles Bukowski. Så värst intresserad av att vara brevbärare är nu inte vår huvudperson. Mest försöker han smita undan för att istället kunna utöva sina specialintressen, supa och lägra kvinnor.
En ful fisk den där CB eller Henry Chinaski som han heter i boken.
Söndag, söndag! Vad gör man en söndag?
Man åker till ICA Maxi vid Arlanda och storhandlar för då kan man få tag på gratistidningarna "Sigtunabygden" och "Uppsalatidningen". Jag trivs i detta centrum. Många affärer har slagit igen vilket skapar en ödslig känsla. Tack gode Gud för Eurostop. Kaffe och bulle för 10 kronor, bara en sån sak.
Vi passade också på att äta: rödspätta, stekt potatis och sallad. Helt okej skulle jag vilja säga.
Mitt projekt "Revolvermännen", har nu fått bita i gräset. Historien höll helt enkelt inte, den var långsökt och tjatig. Bättre lycka nästa gång.
Måndag, måndag, det är i morgon. Ny arbetsdag. Kanske kör jag vägen om Ormsta för att eventuellt få syn på den äldre mannen i träningskläder. Han har ju blivit som en kär gammal vän där han kommer travande, nästan så att man vill heja.
Det gör jag också till den del av oktober som nu passerat: Hej då! Men andra halvan är ju kvar och sen kommer Allhelgona. Fortfarande finns det mycket att glädjas åt.
Det är bara att bita ihop och köra hårt:
Rajt on, strejt on! Det är modellen.

Måndag 8 oktober

Fin helg, idag lite kallare.
Tänkte på den äldre mannen i Ormsta som jag nu inte sett på länge eftersom jag inte längre åker den vägen. Förhoppningsvis lever han och har hälsan.
Kör till jobbet. Kaffe.
Nytt kaffe på Arninge Krog. Killen vid bordet bakom mig berättar att han tog några whisky i fredags kväll och i lördags kopplade han av.
Under söndagen fixade han i trädgården, krattade löv, ställde in utemöblerna, rustade för vintern.
En dag som igår borde man ha åkt runt i norra Uppland och lyssnat på Radiosporten. Det är de lägre divisionerna, gärdsgårdsserien, som jag är intresserad av.
En annan kille bakom min rygg säger: "Man vet inte, man vet ju ingenting...".
Det stämmer. Jag ger ett tyst medhåll.
Snart är det dags för mössa och långkalsonger. Skönt.
Efter lunch far vi till havet. Det ser ut som eljest. Det liknar det hav som man alltid ser på fotografier och tavlor. Bara ramen fattas.
På Louvren finns en tavla som föreställer havet. Den hänger någonstans långt inne i byggnaden. När man betraktar den tänker man omedelbart: "Det där är havet".
Och det är det ju.
Efter jobbet iväg till Elgiganten för kontroll av en nyinköpt telefon. Den har alla fel, går inte ens att ringa med. Ändå skulle den enligt försäljaren vara bland de bästa på marknaden, kanske "the Best". Telefonen undersöks snabbt, det som behövs är en uppdatering av mjukvaran. Tio minuter senare fungerar allting igen. Ändå är det lite konstigt.
Har köpt två böcker av Charles Bukowski, "Post Office" och "Ham on Rye". Har ännu ingen uppfattning om dem. Bukowski betraktas ju allmänt som en snuskgubbe men kanske har han även andra kvaliteter. Vem vet?
Går natten till mötes med ett inre lugn. Öppnar "Post Office" men stänger den igen. Sömnen faller ner som en tegelsten. Den träffar golvet och rullar in under sängen men då sover jag redan.

3 oktober (en onsdag)

I morse mindes jag allt:
akronym, palindrom, IHS och Inri.
IHS betyder "Indian Health Service" och Inri betyder "Jesus av Nasaret, judarnas konung".
Vi löste korsord på jobbet och då kunde jag ingenting av ovanstående. Fick googla på telefonen.
IHS betyder också Jesus. Var det ett religiöst korsord? Nej, ett helt vanligt.
Evald och Osvald har namnsdag idag. Evald kände jag. Han bodde i Trollhättan och spelade mandolin. Osvald har jag aldrig träffat.
Det är mörkt ute. Förut regnade det häftigt. Temperaturen ligger på 12 grader. I USA ska Barack Obama och Mitt Romney debattera. Många är besvikna på Obama, de vill ha någon annan istället. Men varför Romney? Har han någonsin gjort en fattig människa glad? Troligen inte.
Lågtryck och växlande regn. Har SMHI någonsin gjort en människa glad? Kanske inte.
Vi kämpar oss fram i tillvaron men glädjeämnen finns. Rimbo marknad till exempel. Den är i morgon. Tyvärr kommer vi dit sent. Det har bara blivit så. Rimbo by night. En upplevelse utöver det vanliga.
Korv och kaffe finns förstås att köpa. Kanske strömmingsmackor. Förra året tog jag en kopp java och åt en mazarin i ishallens cafeteria. Festligt!
Tidigare fanns böcker och tidningar på Rimbo marknad. Nu inte längre. Det är synd.
Om dagen som nu passerat kan sägas att det blev pytt i panna till lunch och ärtsoppa till middag. På en onsdag? Det är för att vi ska till marknaden i morgon. Då hinner vi inte äta hemma.
Evald i Trollhättan spelade inte bara mandolin, han körde moped också. Om han hade en sån där tidstypisk plaststrut för ansiktet vet jag inte. Kanske i så fall när han knäppte på strängarna. Mopeden körde han iförd skinnjacka och toppluva.
Det gjorde tuffa gubbar på den tiden. Frid över hans minne.

1 oktober

Varför just idag? Därför att det var den 30 september igår.
Dagboken har gått i stå. Den flöt fram bättre förra året. Då skrev jag varje dag i åtskilliga veckor.
Regn på morgonen. Gråmulet. Men träden lyser upp i gult och rött. De flammar stolt mot dunkla skyar.
Nu är rotfrukternas tid inne. Morot, palsternacka, selleri och kålrot är man ju själv. Läste ett recept på ugnsstekta rödbetor, det såg gott ut. Jag tror att även fetaost var inblandad.
Zlatan berättar i en intervju att han inte alls är arrogant, han är istället som en helt vanlig kille. Det tror vi inte på. Men visst är han bra på planen, leder franska skytteligan.
Och går det bra för Zlatan går det också bra för Sverige. Eller..?
Gjorde fina fynd i torsdags: två böcker av Uno Modin i Peter Trenchserien (den flygande detektiven) samt "Frimärksmysteriet på Loberga" av Sivar Ahlrud i förstaupplaga. Tryckår 1949. Tore Fröström har ägt dem, i alla år har de stått i hans bokhylla.
Efter inköpen tog jag tunnelbanan från Skanstull till T-Centralen, bytte där till Mörbytåget. Steg av vid Tekniska Högskolan och upp på Roslagsbanan.Fel tåg, vilket nybörjarmisstag. Man är lite ringrostig när det gäller allmänna kommunikationer. Annat var det förr. Då tog jag tunnelbanan till Farsta utan problem och köpte "Beggars Banquet" med Rolling Stones i en källarlokal. Vilket äventyr!
Utflykt till Skeppsdals Brygga efter lunch. Höstlikt. Ett äldre par lägger till med en liten båt, bär sedan upp väskor och annan packning till sin bil och kör iväg.
De ska troligen hem för att duscha, tvätta, hämta posten och proviantera, därefter ut till ön igen.
Jag är nyfiken på Tore Fröström, vad han var för en slags kille.
Precis som Zlatan var han säkert en helt vanlig kille utan åthävor.
Utanför Skeppsdals Brygga brukar Ålandsbåtarna passera förbi. Inte just idag dock. Åtminstone inte vid den här tiden. Kanske senare.
Möjligen är "Beggars Banquet" Rolling Stones bästa skiva. "Let it Bleed" och "Exile on Main Street" är också bra. De Rullande Stenarna var alltså bäst för över fyrtio år sedan! Vart är världen på väg när allt var bättre förr?
Efter jobbet till Ö&B för att köpa kattmat och annat. Hem till fiskpinnar. Riktigt gott. Nu är det mörkt. Bäst att släcka lampan och tänka på Tore Fröström, en riktigt fin kille som gillade Wahlströms ungdomsböcker med gröna ryggar.
Det är sannerligen inget fel.