Måndag igen. Sjuk. Förkyld. Inget allvarligt. Hostar svart slem. Snorar. Det är en riktig höstförkylning. Men som sagt, inget att bli upprörd över. Bara låta den passera. Snart är den förbi. Kanske på onsdag. Jag brukar inte vara sjuk. Senaste gången var i december förra året. Strax före jul om jag minns rätt. Också då en förkylning. Nu är det många som drabbats. Jag torrhostar. Nyser. Fördel: man kan lyssna på klassisk förmiddag i P2. Allt jag skriver har röda streck under sig. Det är för att den amerikanska versionen av Firefox inte känner igen svenska ord och då tror att de är felstavade. Snart är jag färdig med Charles Bukowskis "Post Office". Den har varit fascinerande att läsa. Nästa bok är samme författares "Ham on Rye", en självbiografisk skildring. Han föddes i Tyskland men kom till USA som helt liten. Man har hittat en konstig sak på Mars som man inte kan utesluta har mänskligt ursprung. Hur har det gått till? Hur har den leken gått an? Om några dagar kommer ett snöoväder att dra fram över Götaland. Det är alltså så dags. Men snön försvinner samma dag, den har ingen kvarliggande karaktär. Bilden ovan är tagen i maj 2008. Vi letade efter Stora Kilsjön men hittade den inte. Den hade vandrat vidare precis som Lop Nor, "den vandrande sjön". Istället fann vi ett kalhygge. Vi hittade också en brevlåda som satt högt uppe i ett träd, på den stod "Air Mail". Livet är förunderligt. Man upphör inte att förvånas över dess bukter och finter. Som att höst övergår i vinter, det är konstigt. Det har aldrig hänt tidigare. Man förvånas. Jag är som sagt lite snuvig. Jag dricker varma drycker. Endera dagen funderar jag på att köpa en gammal hederlig filmrulle och sätta in den i Konican. Fortfarande säljs sådana rullar i Vallentuna Fotoaffär. Kodak och Fuji finns. 400 ISO. En helt annan känsla. Riktiga negativ. Vackra bilder. Det kommer att bli härligt. Men först måste förkylningen gå över. Även om den inte är så farlig är den ändå irriterande. Lika irriterande som de röda strecken under mina ord. Man kan ju tro att något är fel. Så är inte fallet. Allt är rätt, åtminstone det mesta. Eller tvärtom. Det beror på hur man ser på saken, som Tjorven sa. Eller var det farbror Melker? Jag minns inte, det var så länge sen. Snart är det vinter. Det är oerhört förvånande. Det är omskakande. Och med den omskakningen slutar denna betraktelse som skrivits i feberdimma. 37,2. Hur går man vidare efter det? Det går helt enkelt inte.
