Midsommardagen

Midsommardagen. Sveriges mest avslagna? Överallt ligger de nu våra fallna hjältar, i tält och utanför, med dunkande huvuden och magar i uppror. Det är en förskräcklig syn att se; blomman av Sveriges ungdom i total förnedring.
Häpnadsväckande att de inte lärt sig sin läxa sedan förra året; man ska inte äta så mycket mat, man måste dricka lite också.
Själva åt vi en lagom midsommarlunch eftersom vi är "lagom-människor". Inga överdrifter för oss. Vårt näringsintag var precis det som Socialstyrelsen rekommenderar: fyra färskpotatisar, fyra bitar matjes, ett halvt ägg, en matsked gräddfil samt en fingernypa gräslök. Till det dracks folköl. Efter maten åts dessert. Vi ville gärna vara lite originella så vi tog jordgubbar med grädde. Till kaffet inmundigades en sockrad munk.
Det räckte. Sången och musiken från bryggan klarade vi oss utan. Skönast så faktiskt. Ja, det var en härlig känsla att få mota Olle, dvs. midsommardjävulen, i grind. Han gjorde sina försök men stötte omedelbart på patrull.
Igår sken solen över alla lycksökare och ränksmidare men idag är det som vanligt igen, det regnar.
Min nya roman "Revolvermännen", vill sig inte. Huvudpersonen är ute och irrar i 1950-talets storskog. På gärdet nedanför pågår en militärmanöver.
Jag vill inte säga mer nu för inget mer finns att säga.
Det är totalstopp i produktionen.
Min lilla Acer-dator har drabbats av Ubuntu. Det är ett operativsystem som har någonting med Syd-Afrika att göra och som fungerar alldeles utmärkt. Jag tycker bättre om Ubuntu än om Windows.
Nu regnar det igen. Nyss var grannen ute med soporna, hoppas han hann tillbaka in i tid.
Jag känner mig trött, gäspar hela tiden. Annat var det när man var i Paris och beskådade Eiffeltornet. Det såg man på långt håll, det gick inte att missa. Yngre var man också. "Där är Eiffeltornet", sa någon. "Ja, har du sett", svarade man upprymt.
Man var piggare på den tiden.
Fast Musse är det nu också. Mimi med. Pigg alltså.
Det var en speciell upplevelse att få stiga av tåget vid Gare du Nord. Det var en "hit-men-inte-längre" upplevelse eftersom detta var tågets slutstation. Vi måste kliva av, konduktören krävde det.
Alla främmande dofter kändes direkt i näsborrarna. Man andades in och njöt. Parisarna utstrålade vänlighet: "Idiot, se er för, ur vägen!"
Vi svenskar är inte sådana. Vi kan möjligen tänka dessa ord men aldrig uttala dem. Vi är på något sätt mer ärliga.
I Paris fanns en myckenhet av mat och dryck. Till exempel fanns entrecote, det var gott. Men de hade ingen riktig potatis, bara frites.
Jag hoppas att det regnar hela denna dag, att det blir en riktig rotblöta. I eftermiddag ska jag måla panelen i hallen. Vitt är beställt. Grundmålningen är redan gjord.
Världens sämsta film = "Som havets nakna vind" från 1968. Den innehåller mycket naket men nästan ingenting annat. Som handling till exempel. Och dialog.
Kanske finns det sämre filmer?  De kan i så fall hittas på Voddler under fliken Cult classics.
Boken som filmen bygger på skrevs av Gustav Sandgren. Han var en av de Fem unga. Dessutom var han gift med Ria Wägner.
Dessutom spelade han fiol. Han var en livsnjutare, en livsdyrkare.
Igår åt vi dessutom några skivor rökt lax. På Konsum köpte jag två inlagda strömmingar men de var inte bra. De smakade konstigt.
Det finns en trend just nu att man ska äta så äcklig mat som möjligt, den ska helst smaka skit redan i käften. 
Jag tror att vi snart kan lägga midsommardagen 2012 till handlingarna. Backhoppningen uteblev men sådana aktiviteter kan man förstås inte räkna med under sommaren. Årstiden kräver andra sporter som ägglöpning, säcklöpning och ringkastning. Den sistnämnda grenen var jag duktig i så sent som 1991, det finns dokumenterat på video.
Filmen heter "Året som gick - 1991". Kommenterade gjorde Hans Villius. Nej, så var inte fallet men det hade varit roligt om han gjort det.

12 juni (tisdag)

Har haft svårigheter att starta Astran, två gånger har den vägrat.
Elektronisk startspärr? Måste i så fall nyckeln kodas om? Kostar 1500 kronor enligt Opelverkstaden. Problemet är att om låset inte känner igen nyckeln, då hindras de nödvändiga startimpulserna att skickas vidare ut i systemet.
Kör nu omkring med reservnyckeln i fickan ifall detta skulle hända igen. Hittills har det inte.
Kocken sitter utanför restaurangen, han röker och pratar i telefon. Snart ska han gå in igen och banka schnitzlarna platta.
Vi slår oss ned på uteserveringen men först torkar vi plaststolarna torra med en servett.
Har sagt det förr men jag har tappat bort min danska penna. Bekymmersamt.
Jag skriver just nu på en bok som ska heta "Revolvermännen". I den lägger jag ner allt jag har, det är inte mycket.
Beatles låtar från perioden med "I am the walrus" och "Strawberry Fields", är oöverträffade. Ingenting kan göras bättre.
Dagens namn är Eskil, det betyder Gud och Hjälm. Jag kände en Eskil en gång, lastbilschaufför från Norrland, det var hårt virke i den grabben. Han gillade förresten dansbandsmusik.
Någonting känns fel fast allt är rätt. Det är enligt regelboken. På väderdisplayen skiner en sol men inte i verkligheten. Himlen är blytung.
Jag har kommit till sidan tio på min bok, jag menar då A-4 sidor. Det motsvarar cirka 25 boksidor.
Finns det ingenting man kan göra, jag menar vad som helst? Nej, inte mycket.
Saltsyra HCL, svavelsyra H2SO4, salpetersyra HNO3. Varför minns jag just dessa saker från kemilektionerna? De sitter som en smäck. Men inget annat.
Alla av de äldre som var med på pensionärsutflykten till Sandhamn 1974, är döda; Vildsvensken, Bosse G med flera. Men livet går ändå vidare. Livet är som en fågel, det flyger iväg.
Detta skrivs med min tyska penna. Den är också bra men jag saknar min danska.
Den äldre mannen i Ormsta fortsätter med sina promenader. Han syns varje morgon gå längs Ormstavägen med händerna på ryggen i god stil.
De flesta fotbollsspelare är överbetalda divor men det är ju roligt om vi vinner. Igår gjorde vi inte det.
Nu måste väl de flesta flyttfåglar vara framme? Kanske har vissa till och med vänt efter utfört uppdrag och är på väg tillbaka igen.
Kan man få lite lugn och ro och en kopp kaffe, mer begär jag inte.
Fantastiskt med detta kvällsljus. Mörkret springer nerför vägen jagat av en paparazzi. Vilket skott, rakt i krysset! 1 - 1 mellan Polen och Ryssland.
Livets fågel lyfter och flyger in i skymningen. Snart kommer vi efter.

2 juni

Sverige behöver nederbörd men varför just här?
Jag ropar efter grannen och frågar vad han tycker om vädret, han svarar att han inte gillar det alls. Han vill ha sommar och sol.
Jag har börjat läsa "De fyras tecken" av Sir Arthur Conan Doyle. Hittills är historien mystifierande, man förstår inte alls hur den ska sluta. Det är inte meningen heller. Det vore ju katastrof om man skulle göra det redan efter tio sidor.
Minns plötsligt sommaren 1959, den varmaste på länge. Inte så länge i och för sig eftersom den 1955 också var het i kvadrat.
Farbror Villes granhäck i Åkersberga brändes till döds, den blev aldrig sig lik efteråt.
1959 hade Herb Elliot världsrekordet på 1500 meter löpning med tiden 3.36,0. Året efter förbättrade han rekordet till 3.35,6. Det hade 36 år senare fortfarande räckt till guld vid OS i Atlanta.
Jag gjorde ett försök att sätta nytt världsrekord i tallbacken hemma vid Tibble men misslyckades kapitalt. Jag orkade inte ens runt banan. Många år tidigare försökte min morbror Gunnar att slå 100 meters rekordet på en raksträcka i Brottby. Det gick inte heller. Hans medhjälpare som fått uppdraget att sköta tidtagningen med en väckarklocka, påstod att klockan gick fel.
Igår regnade det hela dagen och blåste. Fruktansvärda förhållanden rådde. Jag satsade dessutom på fel hästar i Dagens Dubbel. Nian och trean vann, jag hade två andra på min kupong.
Man ska inte lita på experterna, bättre är att lyssna till sitt eget hjärta. Men om det går i otakt?
Under denna dag (3 juni), har vissa delar sett ljusa ut, sedan har det mörknat till igen.
Tidigare gick det att köpa SJ-biljetter på stationen i Djursholms-Ösby. Den var då en av Sveriges mest trafikerade. Jag gick in där för att handla en biljett till Skövde men kom på att jag skulle ha en studentbiljett precis när mannen bakom luckan gjort allting färdigt. Det kändes pinsamt att behöva be om en ny, han såg sur ut när han blev tvungen att göra om alltihop.
"Det kunde du väl ha sagt från början", sa han och gjorde en bister grimas.
Det kunde jag förstås men jag glömde bort det.
Det är en härlig tid som ligger framför oss nu, en slags blomstertid. Allt spricker ut och fågelungarna kvittrar i sina små, trånga holkar. Ungarna vill ut i stora världen.
Det regnade häftig från en svart himmel denna eftermiddag. Landskapet är nu genomdränkt av vatten. Mer tål det inte, då blir det översvämning.
Det är rätt skönt när det regnar, man får sitta inne och göra annat.
Synd att vi inte hittade Vällenbanan när vi letade efter den sommaren 2001. Men sjön såg vi till slut. Den låg blank som en spegel.
Banan användes för timmertransporter, den lades ner i början av 1950-talet. Inte mycket finns kvar. Tiden har huggit sin tand i den. Nere vid sjön Vällen lär ha funnits ett litet samhälle där skogsarbetarfamiljerna bodde.
Jag kan tänka mig att tillbringa en vecka i en husbil uppe i Gimotrakten. På dagarna dokumenterar man resterna av järnvägen, på kvällarna tänder man grillen.
Så skulle jag vilja ha livet. Kanske lite enkelspårigt men tjusigt. Lika tjusigt som sjön Vällens spegelblanka vatten som man kan stirra ut över när grillningen är avslutad.
Jag har inga andra drömmar. Vällenbanan är den enda. Kanske i sommar, vi får se hur det blir. Men ska pricken sättas någonstans måste det ju bli över i.
Sätts den över a blir det ett å och vem vill ha det?