onsdag 15 augusti 2012

15 augusti

Jag tycker bättre om Gotlands inland än om kusttrakterna. Inlandet är mer som hemma.
Särskilt gillar jag Roma, där går det t.ex. att köpa en fogsvans för 169 kronor (om man nu skulle vilja det).
I inlandet ser det ut som i Roslagen. Det liknar vägen och omgivningarna mellan Rimbo och Edsbro.
Allt prat om havet står mig upp i halsen. Det är helt klart överdrivet. Jag vill sätta handen mot strupen och ropa: "No no senôr". Vem vill fånstirra ut över blanka vattenmassor?
Ändå blir det ofta så.
500 meter söder om Nabben står Lasse B och kastar smörgås medan Y letar efter vackra stenar, formade av naturen.
Vi har kört hit på en väg som hela tiden hotat med att skala bort stora delar av bilens underrede, vilket dock vår entusiastiske guide bagatelliserar som "tjafs". Han pratar istället om havsörnar och om en sedan länge försvunnen medeltidshamn. Den blev uppslukad av havet därför att naturen ville så.
På andra sidan havet ligger Lettland. 1990 kom en flyktingbåt därifrån. Vädret var dock hårt och passagerarna kunde inte ta sig iland. Båten fick bogseras till Slite och där skedde landstigningen.
Nu fånstirrar jag ut över havet.
Det är som att betrakta en hötorgsmålning på Rimbo marknad. På himlen syns breda kondensationsstrimmor efter högt gående flygplan på väg mot andra kontinenter.
Lasse B säger att det har blivit fler överflygningar på sista tiden. Flygbolagen har lagt rutten över Gotland för att spara bränsle.
Idag är en härlig sommardag som dock har en doft av höst i sig.
Efter turen till havet kör vi till golfrestaurangen och äter köttfärslimpa. Smakar gott. Saffranspannkaka till efterrätt.
På restaurangen träffar Lasse en f.d. bilhandlare från Visby som nu sålt sin firma och håvat in pengar.
Det är så livet ska levas.
På vägen tillbaka, via Ljugarn och Roma, funderar vi på hur livet ska levas.
Korta stunder av lycka eller ett ständigt lyckorus?
Ingen kan förstås säga vad som är rätt eller fel men vad är det för fel på ett ständigt lyckorus? En euforisk symfoni av "happiness" som ljuder hela tiden?
Så småningom vänder dirigenten sista notbladet och låter musiken tona bort som en solnedgång i havet.
Därefter lämnar besökarna konsertsalen, var och en vandrar hem till sig, tar en kvällsmacka med leverpastej och gurka, uppsöker toaletten, borstar tänderna och går slutligen till sängs. 
Imorgon är en ny dag med nya lyckorus.
Halleluja!