12.50 från Nynäshamn. Punktlig avgång.
Öar på höger sida, hav och himmel flyter ihop.
Taktfast dunk. Fem timmar 1997, nu bara tre.
Tog med två böcker av Kristian Petri på resan, har inte läst någon av dem tidigare.
Kaptenen säger att vinden är 4-6 sekundmeter, det är ju ingenting för oss sjöbjörnar.
Östersjön, väldig och mytomspunnen. Egentligen är den en en lilliput.
G M Brown var sjuk dagen innan sin resa. Jag känner mig inte heller riktigt bra. Han fick penicillin av sin läkare och kunde med knapp styrfart borda fartyget i Stromness.
Röst i högtalaren: ett barn har upphittats. Föräldrarna ombedes omedelbart bege sig till informationen.
Försöker föra över ett inlägg till Facebook men det fastnar i havet.
Dagens rätter: lax, spagetti med köttfärssås samt schnitzel.
Äter räksmörgås (den mindre varianten).
Begår sedan en dödssynd genom att doppa mazarinen i kaffet. Ingen ser.
Går bak i aktern för att ta en bild. Tar bilden, går tillbaka igen.
Sover en stund.
Tid 15.05. Lugnt hav.
Internetuppkopplingen är fortfarande död.
Jag skulle ha tagit med mig G M Browns bok för att kunna jämföra våra resor. I kafeterian åt Brown en cheeseburgare, han mådde märkbart bättre än dagen innan.
Stort tack till Alexander Fleming.
Går fram i fören, läser att M/S Gotland har en längd av 195 meter och en bredd på 25 meter. Just på den här resan är passagerarantalet 1100.
Det står inte på förrän högtalarrösten berättar att vi strax är framme. Alla motorburna resenärer uppmanas att gå ner till sina fordon. Motorerna får dock inte startas förrän tillstånd ges.
Det gör vi inte heller, det skulle vi aldrig drömma om.
Drömmer gör vi om andra saker, mestadels är de matnyttiga.
