Det var i Klintehamn som huvudpersonen i en novell av Sture Källberg, tar hyra på en båt för att jobba sig tillbaka till fastlandet.
Han har kommit till Gotland med avsikt att tjäna grova pengar som sockerbetsplockare men finner snart ut att arbetsförmedlingen lovat runt men hållit tunt. Förtjänsten är nämligen usel och han finner för gott att schappa.
Strax efter Klintehamn ringer Lasse och vill att vi ska komma dit, det gör vi förstås.
Letar efter ett kondis i Hemse men hittar inget. Går in på Konsum och köper fyra flätor samt fyra ringmunkar.
Hittar till huset utan problem. Kaffe & snack.
Lasse håller en rak linje i sitt konstnärliga utövande, han är oerhört ärlig. Det måste konstnärer vara, annars blir det ingen riktig konst.
Vem vill ha oärlig, kompromissande konst som inte består av en rak linje?
Inte jag. Ingen annan heller.
Efter besöket hos Lars kör vi tillbaka mot Hemse, passerar Burgsvik och står så småningom öga mot öga med Hoburgsgubben.
Snabbt går vi en runda bland klipporna. Bland annat kliver vi in i en grotta där vi står en stund och betraktar väggarna. Det är något slags ljus därinne.
Det skimrar.
Eller också är vi bara trötta.
Jag vill till det inre av Gotland, jag har sett tillräckligt av kustlinjen nu.
Jag vill också ha mat.
Gotland vimlar av bagerier och creperier. Man kan få mackor med allehanda pålägg. Dessa äts med stort allvar av långa, högutbildade, välbetalda medelålders män som alla bär hatt.
Nej, jag är inte bitter!
Vi lämnar Hoburgen och påbörjar återfärden mot Visby.
Stannar vid tre små likartade väderkvarnar som ligger i rad. Vid den första står tre små hästar; en vit, en brun och en gredelin.
Jag är jättehungrig, jag känner mig inte riktigt bra.
Blodsockerfallet har gjort stor skada, frågan är om skadorna går att reparera.
Parkerar centralt och går till en restaurang som har kåldolmar på matsedeln. Nej, tyvärr är dolmarna slut. Falukorv går lika bra.
Efter maten mår jag bättre, blir på något sätt gladare.
Kvällen avslutas vid Snäcks strand där solen går ner i havet. Det har den gjort sedan tidernas begynnelse.
I morgon går den upp igen. Får se vad morgondagen bär med sig i sitt förkläde.
Ärlighet och raka linjer skulle jag tro.
Mer behövs inte.
