Vi gick till kaféet på förmiddagen. Jag hade med mig anteckningsboken och skrev "12 november" högst upp på en vänstersida. Det var få människor i lokalen. Fler kom dit medan vi satt där. På matsedeln idag fanns stekt fisk, gulasch och skomakarlåda. Men vi drack bara kaffe.Vi skulle äta senare.
Jag vill gärna skriva något intelligent men det går inte. Intelligensen räcker inte till.
Mitt favorit program på TV är "Ice Road Truckers" där djärva lastbilsförare trotsar naturens makter för att i rätt tid kunna leverera viktiga laster i Alaska och Canada. Ofta är temperaturen mellan minus 20 och 30, snöstormarna viner och vägarna är högglansputsade upp till högsta halkvarning. Dessa förhållanden kräver rätt man eller kvinna bakom ratten. Jag anser mig själv vara rätt man bara jag fick göra ett försök. Konstigt nog vill ingen ge mig en chans. Det är upprörande.
Jag är nu färdig med Charles Bukowskis "Ham on Rye". Kanske blir mitt nästa läsprojekt samme författares "Notes of a Dirty Old Man"? Det skulle kanske passa bra. Såg också att Ann Cleeves i början av nästa år kommer ut med bok nummer 5 i sin Shetlandskvartett. Nummer 5? I en kvartett? Hur är det möjligt? För min del spelar det ingen roll eftersom jag gärna vill läsa en ny bok om Jimmy Perez, den olycklige detektiven i Lerwick. Olycklig är kanske inte rätt ord. Otursdrabbad? Egentligen inte det heller.
På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Vada kyrka. Som fallet är med de flesta landsortskyrkor, var även denna ordentligt tillbommad. Man är förstås rädd för tjuvar som är ute efter kyrksilvret. Rädslan är inte helt obefogad. Vi noterade att gravarnas antal var få. På håll syntes Vadakullarna. Dit ska man gå en vacker höstdag som den här och blicka ut över landskapet. Men det gjorde inte vi. Efter kaffet gick vi in i bussen istället och körde därifrån.
Varför vill ingen ge mig en chans? Jag har till exempel aldrig fått erbjudande att bli livräddare på Bondi Beach. Konstigt!
Strax innan hemgång på jobbet, diskuterade vi vad som höjer livsandarna. För egen del anser jag att ett glas filmjölk, falukorvsmacka (på Leksandsknäcke) samt Bachs Matteuspassion, höjer dessa andar till näst intill omätbara nivåer. Underligt nog var jag ensam om denna åsikt. Folk verkar inte förstå sitt eget bästa. Men för all del, spräng inga gränser. Gå kvar i murriga källarutrymmen, klafsa runt i leran på trälfötter och fäll gärna ut paraplyet även när det inte regnar.
Tänk, falukorv som är så god, speciellt den från Andersson & Tillman.
På det hela taget har dagen varit lugn. Inga upphetsande detaljer har försökt ornamentera den grå dagens glädje. Vi får nog anse oss nöjda med måndagen den 12 november. Den har varit precis som vi vill ha den. Därför placerar vi den nu i en liten låda som vi varsamt sänker ner i minnets katakomb. 11 november finns där redan. De kommer nog att trivas tillsammans.
