På kaféets kaffebryggare lyser siffrorna 9933. Jag har inte sett dem tidigare men antar att de tillhör ett räkneverk som talar om antal koppar sedan start. Många hantverkare kommer in och äter en tidig lunch. De hejar på varandra medan de balanserar sina brickor med Wallenbergare, kycklingschnitzel eller bergtungefilé. "Tjänare, hur är läget?" "Fint serru." Det råder en gemytlig stämning i lokalen. Alla verkar känna alla.
Ljust på himlen. Senare i veckan talas det om snö. Vintern tycks vara på gång. Man kan anta att nederbörden åtminstone i början är något blöt. De kalla, friska snöflingornas dans får vi vänta på.
När författaren George Mackay Brown 1988 färdades med båt mellan Orkney och Shetland, missade han Fair Isle både på dit-och hemresan. Ön är annars känd för sina stickade tröjor och sitt rika fågelliv. Sjuttio innevånare bor på de 768 hektaren. Varken restaurang eller pub finns, däremot en nerlagd radarstation som RAF byggde under kriget samt en skola för barn upp till elva år.
Vår teori om kaffebryggaren visar sig stämma. En kille i orange overall hämtar ett antal koppar kaffe och plötsligt visar siffrorna 9940. Vad kommer att hända efter 9999? Troligen slår räkneverket över till 0000. Allt börjar om från början.
Dagens utflykt går till Markims kyrka. Kallt och blåsigt. Vinden sveper in från det öppna landskapet. Vi fikar snabbt, packar sedan ihop och kör iväg. I korsningen möter vi postbilen som nu mer är grön istället för gul. Det är naturligtvis konkurrenten som är ute och åker med bruna fönsterkuvert, rekommendationer, avier samt korsband. Vi fortsätter i riktning mot Upplands-Väsby. Passerar en runsten på höger sida och lite längre fram en rostig lastbil av äldre modell. Den är nästan fastvuxen i marken. Om någon månad är den kanske fastfrusen.
Åker till Täby C efter jobbet. Anledningen är ett nytt pass. Efter åtta nummer är det min tur. Poliskvinnan frågar om jag fortfarande är 1,83 lång. Det är jag inte, jag har krympt ihop till 1,76. Tragiskt men sant. Födelseförsamlingen stämmer dock; Gustav Vasa i Stockholm. Jag förklarar mig nöjd med fotografiet. Därefter tas mina fingeravtryck, det är en nyhet. Det visar sig vara komplicerat. Jag trycker pekfingrarnas toppar mot de båda glasskivorna utan att få till ett godkänt resultat. Bättre går det efter insmorning med handolja. "Där satt de", säger poliskvinnan. Hon är mycket professionell, hon har varit med förr. Antagligen har hon tagit fingeravtryck på många bovar. Nu blev det en till i samlingen.
Det är måndag kväll, jag kommer ut från Täby C med en kasse innehållande en vörtlimpa (med russin), tio skivor julskinka och en påse djupfrysta köttbullar, impulsköp i denna den bästa av världar. Bäst att passa på för om en dryg månad börjar vi om igen. Dag 1 skimrar vid horisonten.
