torsdag 1 november 2012

31 oktober

För några dagar sedan talades det om snö och kyla men ingenting hände. Inte här i alla fall. Kanske i andra delar av Sverige, jo det vet jag ju. I Avesta fick en FB-kamrat forsla bort nederbörden med hjälp av snöslunga. För säkerhets skull är vinterdäcken på nu. 240 kronor per bil kostade kalaset men det var det värt.

Det verkar som om förkylningen har gått ner i lungorna. Jag trodde att jag var frisk men så var inte fallet. Jag vill inte vara sjuk på riktigt, jag vill bara kunna säga att jag inte är riktigt bra fast jag inte menar det. Nu har jag fallit på eget grepp.Jag får krypa till korset och gå ner till lättakuten, kanske finns där någon hjälp att få. Pencillin? Vet inte.

Avlyssnat på Lidl härom dagen: Jag älskar dig. Så bra. Älskar du mig? Nej. Det lät lite hårt. Kanske sades det bara på skoj. Hoppas det.

Har nästan läst klart Charles Bukowskis "Ham on Rye". En fantastisk barndomsskildring skriven på lättläst engelska. Slog upp ordet Turd. Enligt www.urbandictionary.com betyder det "a log-shaped piece of shit". Betydelsen är så klar som den kan bli, den är inget att tveka över.

Dagen är fin och klar, några grader plus. Bensinpriset har sjunkit med flera tioöringar den senaste tiden. Tank you, får man säga då. Vad kan man säga mer? Inte mycket. Jo, att vårt nya bibliotek invigs den 19 november. Enligt rapporter är alla böcker överflyttade från det gamla biblioteket som nu ekar tomt. Vet inte vad som ska hända i de lokalerna. Någonting blir det förstås. Högt uppsatta tjänstemän måste ju veta, vi andra vet ingenting.

Oktober övergår i november, det är tidens gång. På lördag infaller Alla helgons dag då vi lågmält hyllar våra döda anförvanter genom att tända ljus på lantligt belägna kyrkogårdar. De kan förstås också vara belägna i tätorter. Avslutar detta inlägg med några rader ur Matts Ryings "Allhelgonanatt på en lantlig kyrkogård". De låter så här:

Det sista gravljuset slocknar.
Så gammal du blir! Så gammal
tystnaden blir: döda hjärtslag, döda andetag,
döda viskningar, ömhetsord,
snyftningar, klagorop - allt
som förtegs under den unga solen.

Då var det väl inget mer. Nej, det var det inte.