Östergötlands kyrkor äro vita. De spänner sina segel över landskapet. Upplands kyrkor är däremot byggda av stora stenblock som gör att de hålls kvar i landskapet.
GPS:en kräver att vi ska svänga vänster strax innan Göta Kanal, då gör vi det. På vägen pågår vägarbete. En väglots lotsar oss förbi. Obs; på riktigt, inte på låtsas.
Linköping, flygarstaden. Därefter Mjölby.
Thor Modén skojade om sockerkaka bakad på mjöl från Mjölby i en film. Minns dock inte vilken, han gjorde så många. En hette "Pensionat Paradiset", den är väldigt bra. I en annan sa han "Strålande tider, härliga tider", det var också roligt.
Sixtens Grill & Pizzeria syns från vägen. Nej tack, artigt men bestämt.
Fikar på ett ställe. Det är ett sådant ställe där många stannar och fikar eller äter korv. På väggen hänger en tavla med Elvis Presley, Marilyn Monroe, James Dean och Humphrey Bogart. Ganska snygg. Vår tids hötorgskonst. Varför inte?
Fortsätter mot avfart 107 på E4:an, svänger av. GPS:en uppmanar oss att vända, vi vägrar.
Strax framme vid Rökstenen, en fulltecknad bjässe som fått tak över sig. Tecknens antal är 760. De berättar en fascinerande historia som vi nutidsmänniskor möjligen har svårt att förstå.
Landskapet är platt och översållat med vindkraftverk. Tornen sticker upp överallt. Vingarna snurrar.
På en av gravstenarna står namnet "Geijer". Som förnamn.
I många gravar ligger lantbrukaren den och den, begravd. Även hustrurna ligger där.
Nästa kyrka heter Heda, för ovanlighetens skull är den öppen. Inne i kyrkan står kaffe i en termos för den som vill ha. Pepparkakor finns också. Det är ett sympatiskt drag att hungriga och törstiga pilgrimer kan vederkvicka sig inför den fortsatta resan.
Som går genom Huskvarna och Jönköping. Vätterns vatten glittrar olycksbådande, det gör det alltid. Nu har Visingsö hoppats över. Den ser ofattbart smal ut, måste vara en synvilla.
Inte heller har Omberg och Tåkern nämnts. Flög inte Alice Babs segelflygplan från Omberg i filmen "Örnungar"? Om inte från Omberg så kanske från något annat berg? Lasse Dahlqvist var också med och tuggade på sin pipa, han spelade segelflygsinstruktör.Så småningom blev de kära i varandra.
Efter Jönköping fortsätter vägen mot Göteborg men vi svänger av till vänster efter några mil. Vägen heter 26 och går till Gislaved.
Många vattendrag är synliga. Det längsta av dessa är Nissan. Därför kallas vägen Nissastigen.
Gummiindustrin i Gislaved har delvis gått i däck. Annan industri rullar dock på.
Smålandsstenar uppfattas som en enda lång raksträcka. Kanske är det orättvist? Tycker mig skymta rostiga järnvägsspår i trakten. Tankar för 300 kronor.
Sista biten är knappt 5 mil lång. Nu heter vägen 153, den leder till Varberg. Dit ska vi inte idag, kanske i morgon.
Framme i Ullared checkar vi in och hälsas välkomna.
Nu ska vi in bland månglarna i templet. För en pragmatiker är det dock ingen big deal, det är ett helt normalt agerande.
