Går in på ICA i Färgelanda, köper en Loka. Lägger också vykort på postlådan. Nils Ferlins syster hade fotoateljé här i samhället. På kyrkogården ligger A begravd, han fick komma hem till slut.
Kör genom Stigen, litet samhälle med fd textilfabrik. Fabriken var ledande inom sitt gebit, sedan inte längre. Den lades ner på 1980-talet.
En radda med hyreslängor till vänster, de kallades tidigare "Grini" efter nazistfängelset utanför Oslo.
Vägen mot Vänersborg är först smal och ringlande, därefter alltmer rak och bred. Sjöar blänker till.
Dalbobron markerar gränsen mellan Dalsland och Västergötland.
In i Lilla Paris. Loppmarknad på torget. En av försäljarna skojar med en kund, ber henne öppna en slags tub. Ut hoppar en docka. Allmänt skratt, även hos kunden. Försäljaren har även backar med serietidningar som Agent X-9 och Serie-Nytt. Överväger men nej.
Köper en billaddare till mobilen inne på Expert, den gamla har kommit bort. En äldre man i kön berättar att han just kommit hem från Tyskland, ett helt gäng åkte dit för att spela boule och deras lag vann. Det bestod av honom själv, Pelle Johansson och så en dam från Uddevalla.
Halleberg och Hunneberg, naturens mäktiga skapelser.
Mitt emellan ligger Lilleskog. Därifrån skickades 1946 det första svenska fotografiet via Telex till en tidning. Bilden föreställde kung Gustav V med en nerlagd älg.
Ut på Västgötaslätten. Grästorp. Många vindkraftverk snurrar hårt idag.
Alltid passeras en järnväg med rostiga spår, en tydlig indikation på att den inte används.
Vi letar efter en loppmarknad men ligger den före eller efter Götene? Efter visar det sig. Vi fikar i Götene, jag tar en Rastabulle. Ett pensionärspar äter fläskkarré med sås och potatis. De säger ingenting till varandra, behöver inte göra det heller.
Loppmarknaden ligger inne i skogen. Vi var där även förra året. Jag köper några deckarmagasin från 1950-talet, en heter "Kryptogrammet", en annan "Salamandern".
Jag frågar om det fortfarande går tåg på den till synes övergivna järnväg som vi nyss passerade och det gör det. Den heter Kinnekullebanan och är i högsta grad fungerande.
Strax innan Laxå undrar Y om den bilskrot som hennes kamrat Lilians morfar drev för många år sedan, fortfarande är igång. Det har jag förstås ingen aning om. Troligen inte.
Örebro. Längtar till Kilsbergen, har aldrig varit där.
Snart har vi passerat Sveriges sjätte största tätort, städer finns ju inga längre.
Innan Arboga matstopp på Tuydouras Mat & Café. Den vanliga falukorven är god och vällagad. Vi hälsas välkomna tillbaka, vi svarar att vi kommer nästa år.
Kör gamla vägen mellan Arboga och Köping. Framme i K blir det fel i en rondell och vi fortsätter mot Västerås på likaledes "gamla" vägen vilket gör att Munktorp och Kolbäck passeras.
Det är tur, annars hade vi inte sett regnbågen över Kolbäck.
Resten av resan går fort; Västerås, Enköping och Stäket.
Väl där känner man sig som hemma igen och kan bara konstatera att resan gått bra.
Nu väntar den sköna vardagen med sina förlustelser.
