Radiomasterna i Grimeton syns i grådiset. Jag går fram emot dörren till huset men den öppnas inte. Det är stängt på vardagarna fram till sommaren. Får återkomma.
Känns ändå snopet. Folk syns i huset men de kanske är speciellt inbjudna.
Vi fortsätter på E6:an. Detta är västkusten. Det blir inte mer västkust än så här.
Jag har försökt läsa en bok av Arne Dahl, den heter "Viskleken". Handlingen verkar vara komplicerad, jag kommer ingen vart.
Mer regn. Ännu inte dags för fika. Åtminstone måste Göteborg passeras.
På radion spelas "Blaue Augen" med Blümchen, en tysk sångerska. Låten är önskad av en man som ska gifta sig på lördag, han är från Småland.
Långtradarna är många. En är från Enschede i Holland, den kör vi om. FC Twente är från Enschede om det kan vara till någon glädje, vilket det förstås är för deras fans.
Göteborg!
Lång förbifart. Mölndal. Ser en spårvagn som står still i väntan på passagerare. Ändhållplats?
Jag vet inte mycket om Göteborg. Förr var det en arbetarstad, nu är det en vanlig stad fast större än de flesta. Sveriges andra i storlek. Nämn inte det högt här.
I "Den röda älven" av Sture Källberg, beskrivs Göteborg på 1950-talet. Älven är förstås Göta älv. Många jobbar inom varvsindustrin, så även bokens huvudperson. Egentligen är han från västmanländska landsbygen men har flytt den för att komma ut i världen.
Liseberg syns. Tingstadstunneln. Namnet Kode dyker upp. Jag trodde först att ett ras inträffat där men det var ju ett tragiskt mord. Så fort glömmer man, det är också tragiskt.
Mängder av industrier på höger sida, bland annat en som heter "Starke Arvid".
Så småningom nås Stenungsund. På Burger King har datasystemet kraschat. Inga kort tas emot och kvittona skrivs manuellt. Vid lunchtid beräknas allt fungera igen.
Tar en bild inne på toaletten, ett självporträtt i spegeln. Det är ett nytt projekt som jag börjat med. Vet inte vad det ska leda till. Kanske inte till någonting alls.
Några mil kvar. Slutligen Uddevalla. En sjöfartsstad. Vi letar oss fram till hotellet, först på egen hand, därefter med hjälp av GPS:en. Det går bättre. Vi har varit helt ute och cyklat. Hur kunde orienteringen bli så fel?
Uppe på hotellrummet skickar jag självporträttet från telefonen till min mejladress, det står inte på förrän bilden är framme.
Men vad det hela ska leda till vet jag fortfarande inte.
