Det var Karl Stranne i Evert Taubes visa "Balladen om briggen Blue Bird av Hull". Skeppet förliste. Den ende som inte räddades var just Karl Stranne.
Han och hans far lär ha existerat men inte på det sätt som beskrivs i visan.
Taube tog sig lite konstnärlig frihet, inget fel med det.
Vi kör ut från Uddevalla med kompassen inställd på Lysekil. Nu far vi på den väg som vi skulle ha åkt på igår. Då blev det fel, nu rätt. Till Lysekilsavfarten är det ca två mil, därefter ytterligare tre.
Järnvägen löper bredvid vägen. Den har svängt av från Bohusbanan och slutar vid Lysekils station. Staden är en typisk sjöfartsstad, påminner något om Hirsthals i Danmark.
Läste igår att drottning Elizabeth II tillkom genom insemination, kan det verkligen vara sant? Det kan naturligtvis vara det även om det låter otroligt.
Man lägger snabbt märke till den rika förekomsten av eternithus här i havsbandet. De flesta är grå medan andra har målats i olika kulörer.
Eternit är praktiskt taget outslitligt som husbeklädnad. Inga salta havsvindar förmår påverka dess sträva yta. Att riva plattorna är dock livsfarligt, dammet kan vara starkt cancerframkallande.
I Brastad träffar vi på ett Coop Konsum, det första på länge. Därefter kommer strax två till.
Det är tråkigt att järnvägen i stort sett lagts ner, viss godstrafik lär dock förekomma.
Y och hennes pappa åkte hit med tåget 1961, han skulle söka jobb. Det blev emellertid Stockholm istället men resan hit har alltid stått som i ett romantiskt skimmer för Y.
Väl framme letar vi efter den höga trappa som de gick uppför 1961. Den hittas inte.
Det är en grå och disig dag. Sikten är kanske 100 meter.
Jag tycker om staden, det är för att den påminner om Hirsthals. Det var där jag köpte min danska penna förra sommaren, den har nu tyvärr kommit bort.
Det mesta verkar finnas i Lysekil, de som bor här behöver inte åka någon annanstans. Om jag bodde här skulle jag inte heller göra det.
Tegelstenskyrkan är enormt stor. Den ligger högt upp. Vi går in men därinne står ett gäng hantverkare, de pratar och skrattar. Jag tar en bild av Olaus Petri.
Utanför tar jag en ny bild. Jag håller upp ett vykort som föreställer Lysekils kyrka och placerar det framför själva kyrkan. Senaste gången jag gjorde så var vid Dannemora gruva 1996. Det vykortet var fotograferat av Elliord Mattsson, han var en känd vykortsfotograf från Spillersboda med inkopierade moln som specialitet.
Sedan sätter vi oss i bilen och kör mot Smögen.
Vägen ringlar fram. Vissa skarpa kurvor dyker plötsligt upp. Över till Smögen kör man på en hög bro. En ICA-affär ligger nere till höger.
Staden brer ut sig över en stor yta som det verkar. Husen är karaktäristiska. De ligger mycket nära varandra. På andra sidan klipporna finns bara havet. Blåsten skär igenom märg och ben. Det tycks vara pålandsvind.
Vi går in på en restaurang. Där beställer vi fisksoppa samt fläskfilé med pommes frites och gorgonzolasås. I fisksoppan ligger musslor. På väggen hänger en storbilds-TV med den skarpaste bild jag någonsin sett. Ett sammandrag från slutspelet i NHL visas.
Jag funderar på drottning Elizabeth. Egentligen vet man ingenting, mänskligheten är en gåta.
Maten är mycket god men musslorna smakar strävt, som sand. I restaurangens andra del sitter ytterligare en storbilds-TV, denna är något mindre än den första. På båda apparaterna visas samma program.
Vi går upp till kyrkan men den är låst. Vid daghemmet har rutschbanan formen av en kaviartub (Kalles).
Därefter lämnar vi Smögen.
Karl Stranne var som sagt härifrån men han blev aldrig fastsurrad vid ett roder.
Den konstnärliga friheten är den största av alla friheter, jag utnyttjar den själv ganska mycket. I det här inlägget till exempel.
Därmed inte sagt att jag ljuger.
Himlen är idag ohjälpligt grå. Jag hoppas på att det matta fotopapper som jag köpte i Ullared ska visa sig vara av god kvalitet, i så fall har jag gjort en god affär.
Drottningmodern ville inte ha en mans närhet, inte ens sin egen mans. Därför lät hon inseminera sig. Det engelska folket krävde nämligen en tronarvinge. Resultatet blev drottning Elizabeth II, gift med prins Philip.
Om nu historien är sann. Den är förstås sann på det sättet att hon faktiskt fick två döttrar, den andra hette Margaret. Drottningmodern blev 101 år gammal, hon dog 2002.
Därmed är vårt besök i Lysekil och Smögen slut.
Det har blåst väldigt idag men sådan är tillvaron på västkusten. I morgon drar vi österut igen.
Till Miklagård.
